Vampyrer vs deckare?

Bok-blogosfären animeras just nu av frågan "Är vampyrer bättre än Läckberg?" Kommentarer på saken finns bl a här och här. Men vi skulle kanske inte ha formulerat frågan exakt så utan delat upp den: Å ena sidan "Är Stephenie Meyer bättre än Camilla Läckberg?", vilket är en bestsellerfråga eller kanske en språkkvalitetsfråga, och det känner vi oss inte kvalificerade att svara på i det här fallet. Å andra sidan "Är vampyrer bättre än deckare?"

Och på den senare frågan kan vi förstås bara svara ett bestämt ja. Se:
Här står nu deckaren. Han eller hon har kallats ur sängen medan det fortfarande är mörkt; det är problem hemma och med kollegerna; ledtrådarna verkar inte peka någonstans även om det senare kommer att visa sig att - när vi har gått igenom alla detaljer och dolda motiv bakifrån och framifrån - de pekar mot en skyldig som svär och skjuter och erkänner och antingen går åt eller går i fängelse - eller går fri, för att lägga extra skuldbörda på den stackars deckaren.

Här smyger nu vampyren osedd och ohörd fram mot deckaren, övermannar henne eller honom lätt som en plätt och dricker sig otörstig. Seger på knockout, liksom.


Eller också är det så att det faktiskt finns bra deckare, på samma sätt som att det finns riktigt, riktigt bra vampyrböcker som borde läsas av samtliga människor som läser böcker, för att de ska få rätt uppfattning om hur vampyrer faktiskt kan gestaltas litterärt. Det är ett komplext motiv som kan utnyttjas på många olika sätt och säga många olika saker om det mänskliga tillståndet... osv.

När vi pratar om vampyrer pratar vi om:

Bram Stoker: Dracula.
Inte begynnelsen, men kanske första gången det faktiskt grävdes riktigt djupt och välskrivet i vampyrmyten och -symboliken. Figuren "greve" Dracula har efter Stoker använts i - grovt räknat - något miljontal olika inkarnationer, men det förtar ingenting av den här klassiska romanens storhet.



Richard Matheson: I am legend.
En skräckskildring med mycket science fiction i: vetenskapsmannen som kanske är den ende kvarvarande människan, omgiven av vampyrer, ägnar all sin tid åt att förstå dem - och till slut sig själv och världen han numera lever i.



John Ajvide Lindqvist: Låt den rätte komma in.
En av de bästa tolkningarna av vampyren är skriven av en svensk och utspelar sig i Stockholmsförorten Blackeberg i början av 1980-talet. Blodigt, gripande, känslosamt, äckligt och skitigt, och till sist nästan hoppfullt.

George R. R. Martin: Fevre Dream.
Vampyrer i Louisiana och New Orleans - som du inte har läst dem förut. En av fantasyns absoluta giganter har skrivit en mörk, vacker historia - full av 1800-talsstämning - som huvudsakligen utspelar sig på en flodångare på Mississippi men också berättar vampyrernas historia på ett sätt som ekar på många håll.


Nu kan du prata upplyst om vampyrer. Men för att vara riktigt initierad bör du läsa ett gott antal av dessa:

Anne Rice: Interview with the Vampire
Den moderna vampyrromanens absoluta föregångare. Ångest, identitetskris, glamour, historia och dekadent romantik. Många har gått i dessa fotsteg.

Poppy Z Brite: Lost souls.
Mörka kläder, mörk musik, mörka tankar, blod och sex. Och New Orleans.

Inger Edelfeldt: Skuggorna i spegeln.
Trovärdig och perspektivrubbande, annorlunda och vardagsnära tonårsromantikvampyri av en av Sveriges bästa författare.

Robin McKinley: Sunshine.
Alternativ nära framtid, efter the Voodoo Wars, och ett tidigt steg i fantzy-genren - ett steg där vampyrerna definitivt är farliga, motbjudande monster.

Terry Pratchett: Carpe Jugulum.
Självklart finns det vampyrer även på Skivvärlden, och de är ungefär lika pålitliga som älvorna därstädes. Men de som gör sig nya hem i Ankh-Morpork går iallafall med i Black Ribboners.

Elizabeth Bear: New Amsterdam.
Gripande dramatisk alternativhistorisk samling vampyrberättelser i steampunkmiljö. Varför somliga of the blood efter flera hundra år väljer att gå ut i solen - och andra väljer att fortsätta.

Elizabeth Kostova: The historian.
Historiker söker efter den verklige Vlad Tepes, förebilden för Dracula, hela vägen tillbaka till Transsylvanien. Mystiska drakar syns plötsligt i gamla böcker och de förföljs av personer med märkliga sår på halsen...

Tom Holland: The vampyre.
Lord Byron var vampyr. Men självklart! Det förklarar väldigt mycket. Snyggt, stämningsfullt, gotiskt, dekadent, i dimmigt London och exotiskt österland.

Tim Powers: The stress of her regard.
Byron igen! Och Shelley, och Keats! Snacka om vampyrromantik... Stoker-känsla, modern klassiker.

Sen har vi all urban fantasy noir som berör vampyrer - Huston, Huff, Butcher, m fl - och all fantzy och paranormal romance - Harris och Hamilton för att nämna de största, vilka följs av några hundratal författare. (läs mer här och här till exempel)

I sanning bitna- Karin och Nene

Jo, just det, P.S: Johnny Depp som vampyr i en Tim Burton-film!! D.S.