fredag 5 juni 2009

Urban fantasy och paranormal romance revisited

Vi har tidigare slagit flera slag för övernaturlig romans, chick-litt i urban fantasy (det vi kallar fantzy) och urban fantasy i stort här på bloggen och känner nu att vi är i gott sällskap av branschtidningarna Locus och Publishers Weekly som i några av sina senaste nummer uppmärksammat kategorierna.

Supernatural eller paranormal romance - romansböcker med övernaturliga inslag - har ökat stadigt och galet mycket de senaste åren. Det är så påtagligt att genren har fått sin egen plats i alla kalkyler över bokförsäljning som Locus publicerar (och kommer på andra plats bland genrerna: bara fantasy är större). Det övernaturliga tar också allt större plats på de konvent, bloggar och tidningar som riktar sig till romansförfattare och -läsare.

Urban fantasy och fantzy började bli ett begrepp i slutet av 80-talet med författare som t ex Charles de Lint och Emma Bull, som förlade övernaturliga varelser och händelser i våra egna städer.

Det som är den ostoppbara huvudtrenden i urban fantasy nu - med en "kick-ass heroine" som räddar mugglarna från övernaturliga faror (som gärna får vara i form av sexiga män) - är troligen vad som hände när två företeelser kolliderade i andra halvan av 90-talet: Laurell K. Hamiltons Anita Blake, Vampire Hunter, och Joss Whedons Buffy the Vampire Slayer.

(Men som Carrie Vaughn skriver i Locus: både Hamilton och Whedon var snarare "part of this zeitgeist rather than instigators. ... We've got a generation of writers ... who grew up watching Linda Carter as Wonder Woman, Sigourney Weaver as Ripley, and so on...")



Frågan om var trenden kommer ifrån stöts och blöts ungefär lika mycket som frågan hur man skiljer övernaturlig romans från urban fantasy och fantzy.

Man kan säga att i övernaturlig romans är det relationen mellan parterna i paret som är den viktiga, det är där all fokus ligger och boken, eller serien som i fallet Bella & Edward, slutar (allra oftast) med att den relationen blir etablerad (att de får varandra). Om du tar bort relationen blir det ingen roman kvar.

I chick-litt urban fantasy med kick-ass hjältinna (fantzy) så är den romantiska relationen viktig, men om du tar bort den så finns det fortfarande en bok kvar, ofta med mycket action. Det romantiska kan vara konfliktfyllt och det behöver inte nödvändigtvis vara så att de får varandra på slutet.

I urban fantasy utanför fantzy är det handlingen och den värld författaren skapat - vår värld med "extra allt" - som är det viktiga. Det kan finnas romantiska relationer men de är inte huvudsaken, och långt ifrån alltid lyckliga (Harry Dresden och hans bror till exempel verkar tävla med varandra i grenen Otur i kärlek). En trovärdig blandning av det övernaturliga och det vardagliga gör att urban fantasy är så fantastiskt lätt att läsa. Den största trenden här är nu noir-stuket, med Jim Butcher och Simon R. Green i täten och andra namn som Mike Carey, Charlie Huston, Rob Thurman, Mark Del Franco och Kelly McCullough.


När det pratas om övernaturligt i blandning med det vardagligt verkliga så spänner det alltså över hela spektrat, allt från vampyrromans i serie av Stephenie Meyer till fristående American Gods av Neil Gaiman.

Nu är ju Gaiman ett fenomen för sig, en mytisk författare inom genren, men det är inte alla som har haft det som han. Kim Harrison har länge levt dubbelliv för att kunna hålla sina två författarkarriärer isär (hon skriver även klassisk fantasy som Dawn Cook). I Locus berättar hon om hur det har varit, om att hennes nya identitet fick en filmstjärnas mottagande i bokhandlar när hon var där för att signera. Hon säger också att det har varit lättare för henne att ha en separat identitet för sitt urban fantasy-skrivande eftersom det länge har räknats som lite suspekt att skriva i den här genren. Anne Rice fick utstå tråkningar för sina vampyrromaner och Laurell K Hamilton har också varit i blåsväder.

Här hemma i Sverige är det rätt skralt med urban fantasy. Har förlagen inte insett potentialen? Kelley Armstrong och Charlaine Harris finns på svenska, men inte t ex LK Hamilton och Jim Butcher, och de behöver inte precis skämmas för sina försäljningssiffror. Men framförallt, var finns våra svenska urban fantasy-författare? Var finns Malmö med extra allt, varulvsromans i Göteborg eller Stockholms älvalands-portaler?

I och med Stephenie Meyer har vindarna vänt något, åtminstone när det gäller översatt litteratur, och i sommar kommer inte bara P.C Cast på svenska utan även vår ungdomsvampyrfavorit (säg det snabbt fem gånger!) Richelle Mead (länkar till de engelska utgåvorna: Cast; Mead). Sherrilyn Kenyon, ett av de stora namnen inom övernaturlig romans (om inte det största), har också nyss kommit på svenska med första delen i De Svarta Jägarna (Darkhunter). Om vi har riktig tur så inser förlagen att även böcker skrivna på svenska skulle vara intressanta.

Hoppas kan man ju.

-Nene & Karin ska sätta punkt nu. Vi ska bara lägga till - - nej, schh. Vi kan återkomma med mer.

4 kommentarer:

Tomb sa...

"Men framförallt, var finns våra svenska urban fantasy-författare? "

Någon gång kanske ni kommer läsa en urban fantasy bokserie skriven av mig! (Kanske även tycka den är bra!) Om jag bara hade tid att skriva klart..

Teaser på www.palmae.se ;)

Calliope sa...

Tycker inte alls att ni ska sluta - kom med mer nu på en gång! Det är alla de här serierna som gör att folk som tidigare bara tyckt att fantasy är tråkiga trollkarlar i fjärran länder med konstiga namn nu gärna tar en sväng förbi fantasyhyllan också när de ändå är inne på bokhandeln. De har fattat nu att fantasy är en kategori med undergenrer :)

mariamosh sa...

Himla fin blogg detta är!
Jag har just startat en Scifi-blogg på http://scifibloggen.wordpress.com/ där ni gärna får kika in :)

Mvh mariamosh

Bella sa...

Håller absolut med om allt som står i inlägget. Upptäckte själv Stephenie Meyer:s böcker av en slump innan det blev ett så himla stort mediafenomen för lite mer än 1 år sen. Därefter läste jag alla LKH (Laurell Hamilton) Anita Blake, Sherrilyn Kenyons Dark Hunter 1 och har Kim Harrisons The Hollows series på hyllan samtidigt som jag har Dresden files i åtanke. Det som fångade min uppmärksamhet i inlägget var: "varulvsromans i Göteborg eller Stockholms älvalands-portaler?". Och jag håller med, även om det låter absurd att föreställa sig (det är miljöer man känner, då låter det absurd), men kanske skriver jag en vacker dag en egen...
Nu har jag läst mycket urban fantasy med främst berättelsen i centrum, romansaspekten är uppskattat (inte som LKH:s senare Anita Blake-böcker eller Sherrilyn Kenyons på tok för sexuellt inriktade böcker) men jag föredrar ändå en "riktig" historia bakom, som Rachel Caines Weather Warden series, eller Jeaniene Frosts Night Huntress novels. Så då antar jag min smak ingår i kategoin urban fantasy el. fantzy som ni kallar det.
(Läser just nu Vicki Petterssons The sign of zodiac series - rekommenderar!).