Spegeln är en charmig biograf med en mysig, intim salong. Det var fräscht, rent och gemytligt när vi kom in. En ung herre gick förbi med en mugg kaffe som sen spred en ljuvlig doft under de första minuterna.Det var den mest väluppfostrade, trevliga biopublik vi haft nöjet att dela upplevelse med någonsin. Under hela filmen var det ingen som pratade, ingen som prasslade och ingen som sörplade. Alla var där av samma anledning- att se filmen.
Och filmen sen! Lika bra som när jag såg den första gången. Mörk, med ett tempo som man inte ser i filmer idag, där det inte stressar en att det tar ett par sekunder extra för en person att ta sig upp när han försöker klättra på en fasad. Där en springande flykt genom folkmassor inte är flott och smidig, utan desperat. Där en rejäl höger räcker för att golva någon. Visst är den gammal, men det är verkligen uppenbart varför den har blivit en klassiker och inte en kalkon (som många andra sf-filmer från den tiden blev).
För att inte tala om fan-girl-service i form av Rutger Hauer och Harrison Ford i en och samma film. =)
Ja, gårdagen var mycket, mycket lyckad. Vi kommer att försöka se våra filmer på Spegeln om det går i framtiden.
/Nene, som tackar sin medpublik (och medger att hon faktiskt gillar den pålagda noir-rösten från första släppet av filmen) och Karin, som inte vill säga hur länge sedan det var hon såg filmen förra gången och bara är helt blown away!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar