Den här filmen har haft en helt fantastisk trailer, vi har sett fram emot den massor och undrat hur en så kortfattad bok skulle kunna bli en fullängdsfilm. Nu vet vi.
Det är en historia om en pojke som känner sig missförstådd.
Nej, det är en historia om monster i ett främmande land.Nej, det är en historia om att växa upp, att ta ansvar för sina handlingar och känslor. Det är en historia om ovillkorlig kärlek, om att växa ifrån varandra, om de ringar på vattnet vi gör med våra handlingar, om jordens undergång eller i vart fall om den naiva barndomens slut. Det är en film om att vara barn snarare än en film för barn. Den är inte glad, har inte en moralkaka i slutet och den är ibland läskig. Så långt allt väl.
Filmen utspelar sig till största del i vildingarnas land och det är en plats av motsatser, öken och skog, strand och berg. Ett sant drömlandskap.
Vi får veta hur monstren mår, vilka personligheter de har, vad de gör och vilken effekt Max har på deras värld. Det är fint skildrat med alla monster som aspekter av Max och hans känslor. De försöker bygga en värld och lyckas inte helt. När Max får dem att bygga den värld han ser framför sig, det han har saknat så får inte ens han det att gå ihop, trots att han är deras kung.
Man kan naturligtvis dra paralleller i det oändliga, men vi nöjer oss med att konstatera att monstren var fina, deras mimik otrolig, Max var odrägligare än vad som var väntat hos en pojke i hans ålder och stämningen i filmen är fin.
(och det tillfälle då vi skrattade som mest var när läraren pratar om solens livscykel, jup, det är så man gör de små liven oroliga)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar