Har sett The Imaginarium of Doctor Parnassus!

Vi gjorde det vågade valet och klev in i Doktor Parnassus imaginarium. Vi kan inte berätta vad ett imaginarium är, det måste upplevas. Lika mycket som filmen måste ses för att man verkligen ska förstå storheten i den.
Det är en trolsk upplevelse som helt dominerar med sina visuella intryck. Animationerna är förföriska och förbryllande. De är rena i färgerna och barnsligt rundade i kanterna. Som om fantasin tillhör det rena och runda och oförstörda, ända tills Djävulen kommer och korrumperar dem.

Som kontrast har vi scenerna där Doktorn reser runt med sitt sällskap (en underskön dotter med bjällror runt foten, en dvärg med självdistans och en stammande medhjälpare) i ett smutsigt nutida London. Det är regnigt och kallt och vagnen de bor i är som tagen från en medeltida fantasivärld. Hög som en dubbeldäckad buss, dragen av fyra hästar (som aldrig matas), med en nerfällbar vägg som bildar scen. De bor på ödetomter och vid soptippar och jagas av Djävulen, underbart spelad av Tom Waits.

Filmens stora mediatäckning har inte gällt varken manus eller det visuella utan att det här var Heath Ledgers sista film. Han dog tragiskt under inspelningen, och regissör Terry Gilliam ersatte honom med Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell. Huru?! Jo: de scenerna som inte var inspelade var scenerna när Ledgers karaktär befinner sig i imaginariets drömvärld. Depp, Law och Farrell spelar alltså Imaginarium Tony #1, #2 och #3.

Och eftersom detta är en Terry Gilliam-film så funkar det! His logic is not our earth logic, vilket ibland kan gå överstyr, men som här blir perfekt. De av hans tidigare filmer som man får flest vibbar av i Parnassus är Time bandits, Münchhausen och The fisher king, och det finns en underbart pythonsk dansscen med poliser i tyllkjol.

Kom ihåg: "There's only three things to know about black magick. The first is that there's no such thing ... and ... I've forgotten the rest."

Så spring till bion! Come one come all!