Förra veckan såg vi Sherlock Holmes. Det är inte någon brist hos filmen som gjorde att vi inte har skrivit om den tidigare. Nej, det här är en rulle väl värd att se!
Förvisso är det inte Sherlock som han är skriven eller som vi har sett honom förut, men andan är väldigt trogen. Robert Downey Jr. gör en tolkning som är precis lika excentrisk och manisk som den vi sett med Brett. Om än yngre, galnare och mer slagsmålsbenägen.
Och på tal om slagsmålsscenerna: Wow. De är väldigt nära, otroligt detaljerade och ibland storslaget överdrivna. Vi ger tummen upp.
Miljöerna är påkostade, smutsiga och fina. London 1891, med droskor, regn, korpar, turnyrer och plommonstop. Smutsiga gränder och fina salonger och en detaljrikt inredd lägenhet på 221B Baker Street.
Skurken Blackwood, som spelas av Mark Strong, kan inte vara annat än en beundrande nickning till Jeremy Bretts Holmes. Det är en utmärkt skurk och han är utmärkt porträtterad. För dem av oss som tycker att Brett är den 'rätte' Holmes så ger det lite av vad man behöver med filmen. För alla andra ger det en slick skurk. Inte det sämsta.
Men det bästa är kanske ändå kemin mellan Downey och Law som Holmes och Watson. De är som ett gammalt gift par, med interna skämt, smeknamn och gnabbande - samtidigt som de är fullständigt samspelta och koreograferat kompetenta när det gäller att jaga bovar. Kicking ass and taking names.
Så spring till bion nu! The game's afoot!
fredag 15 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Skall se Holmes för tredje gången nu. Tycker att det säger allt ^_^
Skicka en kommentar