Årets bästa 2011, kapitel 4

Vi rundar av bäst-2011-listorna med Linas:

2011 var året då jag stiftade bekantskap med George R.R Martin för första gången. En kan lugnt säga att en stor del av lästiden gick åt till dennes verk. Jag plöjde glatt igenom A Song of Ice and Fire, och väntade förväntansfullt i två månader på A Dance with Dragons. Åh vilken lång väntan! (Väntade du fem år sa du? Bah humbug! Men när kommer nästa bok? Kan väl inte dröja så länge?) Efter det skaffade jag mig en diger antologisamling för att kunna läsa om Dunk och Eggs äventyr i Hedge Knight-novellerna.

Det var också året jag plockade upp Hunger Games lite förstrött och tänkte att jag borde åtminstone läsa den eftersom den ändå verkade ganska poppis. En fantastisk läsupplevelse senare går jag och längtar besinningslöst efter filmen som har premiär i mars, och är en stolt ägare till den inbundna trilogiboxen i den sjukt snygga utgåvan.
Katniss kamp i det postapokalyptiska Panem är kompromisslös och hård, och alldeles för spännande för att en ska kunna lägga ifrån sig boken. Varje år skickar de tolv distrikten två offer vardera till Capitol för att sona sina uppror. Dessa offer, en flicka och en pojke, tävlar mot varandra i något som kallas hungerspelen. De blir instängda med varandra och ska slåss till endast en är kvar vid liv.

Robin Hobbs senaste bokserie The Rain Wild Chronicles var en av höjdpunkterna på året. Tvåan kom i pocket i början av året, och jag kunde äntligen adoptera bok ett och två med mig hem. Det är drakar galore och äventyr i djungeln i överflöd! Jag passade även på att läsa Hobbs/Lindholms novellsamling The Inheritance, som jag blev väldigt förtjust i. Jag har inte läst Lindholms science fiction förut, men hennes noveller gav mig blodad tand (hon kallar sig Robin Hobb när hon skriver fantasy, och Megan Lindholm när hon skriver science fiction). För de som föredrar Hobbinkarnationen så innehåller den även en fin berättelse om hur koloniseringen av Rain Wilds tog sin början bland annat.

Mitt stora fangirl moment kom när det damp ner en ny Neal Stephensontegelsten vid namn Reamde i butiken. ÅH vilken lycka! Jag trodde jag hade förlorat Stephenson till hans monumentala projekt Mongoliaden men tji fick jag, och gladare kunde jag inte vara. Jag är sen tidigare svag för hans techno-politik-thrillers, som Cobweb och Interface, och dök njutningsfullt ner i boken likt Joakim von Anka när han dyker ner i sin pengaskatt. Stephensons ordmängd i hans samlade verk jämförs nog bäst med mynten i bingen i Ankeborg.

När vi ändå talar om ord, och vokabulär i förlängningen kanske, så får årets sist lästa bok ett hedersomnämnande. Den blev visserligen inte färdigläst förrän 2012:s första dagar, men lejonparten av läsningen blev ändå under 2011. En kan nästan tro att China Miéville rullar runt i utdragna sidor från den brittiska ordboken, likt en pengaglad människa rullar sig runt i sedlar. Embassytown är hans första renodlade science fiction, och den lyser som en supernova! Embassytown ligger i utkanten av det kända universat, där människorna lever i nära anslutning till planetens hemmavarande civilisation. Lingvister dras till Ariekei som flugor. Deras språk är oerhört särpräglat, och människans anpassning till att kunna tala med dem är fascinerande.

Under våren och hösten stiftade jag även bekantskap med John Scalzi för första gången. Agent to the Stars och Fuzzy Nation fyllde humor- och feel good-kvoten mer än väl. Underhållande, välskrivet och fartfyllt.
I Agent to the Stars får vi träffa hollywoodagenten Thomas Stein. Han är ett stjärnskott inom sin bransch, som får ett oväntat uppdrag av sin chef. Istället för de vanliga skådespelarna ska han nu arbeta med Yherajk, utomjordingar som förstått vikten av första intrycket hos människor.
I Fuzzy Nation möter vi Jack Holloway som utför geologiska undersökningar åt ett megaföretag på en planet för gruvdrift. En dag stöter han på små kramgoa krabater hemma hos sig, och ser dem först som ett trevligt husdjur. De kan ju uppenbarliga inte vara intelligenta, för då skulle hela gruvdriftsindustrin på planeten behöva upphöra omedelbart ...

Den mest fantastiska världen gav Nnedi Okorafor mig i reaboksfyndet The Shadow Speaker. I Saharaöknen 2070 efter den stora förändringen får vi följa Ejii på en resa som innehåller det mesta. Ejii är ute efter att hämnas sin fars mord, men upptäcker ett viktigare syfte med sin resa. Med sig har hon nya vänner och den talande kamelen Onion. Hon reser i en värld omdefinierad av ett kärnvapenkrig i början av 2000-talet, där den stora fredsbomben ställde till mer interdimensionell skada än vad radioaktivitet gjorde.