måndag 9 mars 2009

Bokkedjan - Spel

Ny vecka, ny bokkedja. Den här gången är utgångspunkten Spel och spel är något vi har många av, som det skrivits tonvis med böcker om, för att inte tala om alla böcker som utspelar sig i spelvärldar. Dessutom måste varje självrespekterande fantasy- eller sf-värld ha ett spel som utmärker sig. Lätt som en plätt alltså.

Nene: Ha! Spel! Det är en utgångspunkt som passar mig fint det. En titel som genast träder fram är Ender's Game av Orson Scott Card. Ender's Game var boken som fick mig att börja läsa sf igen efter att ha bränt mig på Isaac Asimovs urtråkiga Stiftelsetrilogi (jag var ung! jag förstod inte bättre!) och svurit att aldrig läsa rymdböcker någonsin igen. Ender promenerade rakt in i hjärtat på mig med sitt utanförskap, sin känsliga intelligens och sina rubbade familjerelationer. Det stora spelet är ett stridsspel och resultatet påverkar hela mänskligheten. Kärlek från första kapitlet.

Karin: Funderade ett tag på Pratchetts gudar och deras spel - men den naturliga kopplingen är egentligen Glaspärlespelet av Hermann Hesse. Även här har vi en ung man på en internatskola centrerad runt ett spel, och likt Ender blir Josef Knecht den bäste - Magister Ludi. Men glaspärlespelet (som jag tänker mig liknar kinaschack) är ett fredligt, intellektuellt/filosofiskt/estetiskt spel med Skönhet som yttersta mål.
(Också en chans att visa att den här bloggen inte bara är kommersiell: boken är ur tryck... - Och när jag söker på Hesse på vår hemsida får jag fram tärningar! Apropå spel. He he.)

Nene: Fast övertygad om att tärningar är besjälade (och därför snar att skälla ut tärningar när de inte uppför sig i känsliga rollspelssituationer) har jag aldrig fattat viktiga beslut med tärning som hjälpmedel, men det finns det andra som har. I Tärningsspelaren av Luke Rhinehart (finns inte på svenska just nu men väl på engelska) fattas alla beslut med hjälp av tärning. Det ger naturligtvis inte ett stabilt eller ordnat liv och i uppföljaren får man följa sonen till den ökände tärningsspelaren.

Karin: Så mycket Total-Yatzy som jag har spelat så är jag ju fullt medveten om att tärningar inte bara är besjälade utan ofta rentav illvilligt medvetna. Men det är ju ändå slumpen de vanligtvis sammankopplas med, så jag tänkte skriva något om Paul Auster - men de titlar vi har haft av honom är också ur tryck, och det börjar bli litet tjatigt. Så jag kastar tillbaka tärningen till Nene - alea iacta est!

Nene: ... vilket förstås får mig att tänka på Rubicon och därför på Romanitas, boken som handlar om vad som kunde ha varit vår värld om inte romarriket fallit. Slavar, korsfästningar, magnettågbanor och en bro över Persiska viken, inga andra styrande än kejsaren och när hjältar dör följer hela världen begravningen på tv. Men vad händer när hjältars död inte är en slump och när riket blir hotat? Tja, uppföljaren heter Rome Burning, så det kanske ger en vink?

Karin: En annan som blev korsfäst, för sisådär 1 976 år sedan, var Loke. Jorå. Det var straffet för att han orsakade Balders död. De som dyrkar och saknar Balder bär sedan dess ofta smycken i korsformad disajn. Tror ni mig inte? Jag har Odens ord på det, the Allfader himsälf. Skulle han ljuga? Döm själva i den føkking kreizi Gudarnas fall av Cornelius Jakhelln.

5 kommentarer:

J-h:n sa...

Iain Banks! The Player of Games! Nödvändig för alla som läst Ender's Game.

Andreas sa...

Och appropås "føkking kreizi" så linkar, snarare än länkar, den här bokkedjan. Och är därmed den roligaste hittills.. :D

katafon sa...

Jag är internetskadad. Jag kunde svurit på att där stod "Gudarnas fail".

Science Fiction-bokhandeln i Malmö sa...

Efter att ha läst en bra bit av boken är jag ganska övertygad om att "Gudarnas fail"-intrycket är avsiktligt :)

Anna sa...

apropå spel - "a game of thrones" av allas vår favorit george rr martin...(även om han sjunkit lite i aktning i och med de senaste årens laggande med bok 5...) oh la-la vilken bokserie!