tisdag 11 november 2008

Mytologi i SF

Vi har fått en intressant förfrågan om hjälp: en kund söker efter böcker där man använder existerande mytologier och vänder på dem för att skapa en handling, som t ex i Stargate där de egyptiska gudarna visar sig ha varit utomjordingar. Även böcker som handlar om att det tidigare har existerat en nu försvunnen högteknologisk ras på jorden (eller aktuell planet) är intressanta.

Vi börjar förstås genast göra listor. Och vi tackar i förväg för att våra belästa och hjälpsamma läsare självklart fyller kommentarerna med vad vi till äventyrs kan tänkas glömma!

Eftersom vi är som vi är håller vi oss inte bara till SF utan svävar även ut i fantasy och skräck. Och vi kommer på så mycket att vi är ganska kortfattade om individuella böcker, och kategoriserar dem istället i fina små familjer.


Bibliskt och kristet i ny tappning:
Paradise Lost av John Milton. Lucifer - egentligen ett missförstått offer? Ärkeänglarna - en bunt otrevliga mobbare?
His dark materials av Philip Pullman. En härligt hädisk och mycket välskriven boksvit.
Lucifer av Mike Carey m fl. Helvetets härskare har sadlat om och blivit barägare i Los Angeles.
Mästaren och Margarita av Mikhail Bulgakov. Vad som egentligen hände i Jerusalem 33 AD, samt djävulens vårbal i Moskva på 20-talet.
En tid för allt av Karl Ove Knausgård. Om en tid då människor och änglar levde tillsammans.
Och *ahem* bibeln på LOL-speak.



Antika gudar i en herrans blandning (pun intended):
Battlestar Galactica. Människan tror på de antika gudarna, i alla fall till namnen, medan cylonerna talar om Den Enda Sanna Guden.
Xena krigarprinsessan & Hercules. Båda serierna utspelar sig på de antika gudarnas tid. Ofta dyker gudarna själva upp och ställer till med besvär. Båda serierna är förtjusta i att ge gamla myter en ny skepnad.
Ilium och Olympos av Dan Simmons. Trojanska kriget på Mars.



Andra mytologier:
The Anubis gates av Tim Powers färdas bland annat genom det egyptiska dödsriket.
The long dark tea-time of the soul av Douglas Adams besöker Valhall.
I Fables av Bill Willingham m fl möter vi de sagofigurer och legendariska varelser som flytt sina hemland och lever i exil i New York. Gregory Maguire är också en hejare på att dikta om sagor.
Och förlaget Canongate har till och med dragit igång ett stort internationellt projekt för att dikta om myter, som kort och gott heter The Myths series.

(Rödluvan är tecknad av Tomas Lif.)




Neil Gaiman:
I Gaimans värld(ar) får alla vara med och leka, egna gudar och andras gudar.
I American Gods möter vi alla gudar och legender som följt med sina folk till Amerika.
Anansi Boys fokuserar mer på afrikansk och karibisk mytologi.
Good Omens (tillsammans med Terry Pratchett) är den roligaste skildringen av Armageddon och de yttersta dagarna man kan tänkas läsa.
Sandman använder och vrider på... väl... ungefär alla mytologier någonsin.


Terry Pratchett:
"In the beginning was the Word. And the Word was 'Hey, you!'" - enough said. Gudarna på Discworld lägger sig ofta i de stackars människornas liv, inte minst i Small gods. Och Döden - han med lien - är förstås allestädes närvarande, bland annat i Mort och Soul Music.



The elder ones:
Det nu försvunna, oss överlägsna folket som hade planeten förut är ett mycket populärt tema. Till exempel i: Revelation space av Alastair Reynolds, Takeshi Kovacs-trilogin av Richard K. Morgan, The lies of Locke Lamora av Scott Lynch, Darker than you think av Jack Williamson, nyaste Indy-filmen, samt Buffyverse och Lovecraft (demonerna respektive Cthulhu & Co kanske inte var så teknologiska, men de var definitivt överlägsna...).

Konspiration:
The Biggest Secret av David Icke ("facklitteratur")
Vår planet styrs egentligen av ett gäng reptiler! De kan anta mänsklig form och är därför svåra att avslöja. Föga överraskande är att det brittiska kungahuset har reptiltycke.
(Och kopplingen mellan Icke och The elder ones hittar man i A study in emerald av Neil Gaiman...)



Sådär, det började väl skrapa på ytan en aning... Som sagt, gentle readers, fyll gärna på i kommentarerna!
/Karin, Lisa och Nene

6 kommentarer:

Staffan sa...

Jag vill minnas att Fred Saberhagens Book of Swords-serie har med någon variant på grekiska gudar, men det var länge sedan jag läste den (när Äventyrsspel gav ut dem i översättning).

Marion Zimmer Bradley har sin egen tolkning av Arthur-mytologin i Mists of Avalon (och hon har tydligen skrivit diverse andra böcker som hör ihop med denna), där Morgaine (Morgan le Fay) framställs som hjältinnan som försvarar sin keltiska matriarkiska kultur mot den inkräktande kristna kulturen.

Anonym sa...

Jag tror att er kund borde titta närmare på Tim Powers' böcker. Han utgår från olika mytologier i varje bok och anstränger sig för att hitta en "rationell" förklaring till dem. I nyss återutgivna The Stress of Her Regard visar sig vampyrer vara en silikonbaserad livsform, i nyss återutgivna On Stranger Tides leker han med zombies, i Last Call med The Fisher King, i Expiration Date med spöken, osv osv.

Anonym sa...

Visst är Paradise Lost underbar? Om jag fick en soänn för varje gång någon sade att Milton var på Satans sida utan att han visste det skulle jag inte behöva göra ett handtag till under resten av livet.

En annan toppenbok med mytologi är ju Iliaden, helst i Björkessons översättning, där gudarna bråkar och har sig som vore de barn.

Anonym sa...

Favvoförfattaren Christopher Moore har ju både skrivit "Lamb" om de försvunna åren ur Jesu historia (de år som inte finns med i Nya Testamentet) och "A dirty job" där the Morrigan (gamla irländska döds/krigsgudinnetriad kanske man kan säga, lite enkelt) är med som bipersoner.

Anonym sa...

Passar Djävulen och Gud av Mare Kandre in här?

Anonym sa...

John Wright har skrivit några fantasy böcker där det finns med grekiska gudar. mina favorit böcker av honom är the last guardian of Everness (del 1)och mists of eversness (del 2). första boken är rätt dålig i början (ca 4-5 kapittel) men sen blir den jätte bra!