Vi har hittat en ny leksak för bokbloggare:
Bokkedjan. Idén kommer från Hans på
Du är vad du läser och funkar så här: Varje vecka hittar Hans på en startpunkt. Var och en av oss som är med skriver sedan ett blogginlägg som utgår från denna startpunkt och som sedan via associationer landar på andra punkter som vi tycker passar.
Denna veckas startpunkt är:
Renovering eller reparation.
Karins första association (förutom ett gnagande vagt minne om ett enormt slott som ständigt byggs om - Diana Wynne Jones? Gormenghast?) är
Harry Dresdens folkvagnsbubbla The Blue Beetle. Denna stackars bil har kastats omkring av vampyrer och trampats på av tyrannosaurusar och reparerats upprepade gånger av en tålmodig bilmekaniker - med följden att den inte längre är blå utan färggrant spräcklig.
När Karin pratar om den blå folkan tänker Nene "Tank!" (eftersom Dresden inte kan köra något med finesser i och den enda tank Nene suttit i fullständigt saknade finesser, dessutom skulle den verkligen göra underverk i Dresdens hantering av oknytt) och därifrån till
Tank Girl är steget litet. Det
senaste albumet dök upp alldeles nyss.
Tank Girl får Karin att associera till märkligheten att linne heter tank top på engelska - vilket visst är bokrelaterat, genom det snygga
Freakangels-linnet, som mycket riktigt är i dam-modell så att man kan bli en tank top girl. Vi hoppas att ni inte missat Freakangels, en av de snyggaste postapokalyptiska steampunkserier som går att få: både
i butiken och
på nätet.
Och när man säger "postapokalyps" och "steampunk" till Nene så blir det lite för många associationer för att hantera, men det första som dyker upp är
Peshawar Lancers. En meteoritstorm har träffat jorden, orsakat miljökatastrofer och invånarna på norra halvklotet har flytt till det södra. För britterna blev det till stor del att packa sig iväg till Indien och där lever de i en assimilerad förskingring, med ångdrivna militära fordon (som alltid går sönder pga dammet i öknarna). Ack ja, stiliga män i uniform, belevat sätt och ångdrivna fordon. Vad mer kan man önska sig?
Vad man mer kan önska sig? Förbjudna kärlekshistorier förstås. I
Lord John-böckerna får vi stiliga adelsmän i uniform (om än inga ångdrivna fordon) och därtill problematiken kring att vara homosexuell i 1750-talets England då det räknades både som brott, sjukdom och vanära.
John säger du? Jo men ingen är väl mer John än
John Constantine? Magiker, dryg, engelsman, lurat hin håle själv, sålt sin själ tre gånger och alltid ett genmäle på varje kommentar. Han har varit i vanära flera gånger, suttit i fängelse och varit sjuk. Ibland till och med sjuk i huvudet. Och vid flera tillfällen skriven av Warren Ellis, som också har skrivit Freakangels.
Hellblazer har även skrivits av Mike Carey, som dessutom har skrivit
Felix Castor-romanerna, om en frilansexorcist i London som har många liknelser med Constantine. Bland annat är även han bra på oneliners - och han börjar presentationen av sig själv med repliken "I've got this trenchcoat." Det här skulle man kunna associera tillbaka till början och Harry Dresden - men han har ju en black leather duster. Få se vad Nene kommer på istället?
En annan Felix Castor-roman är
Dead Men's Boots och det får mig att tänka på westernfilmer och annat westernrelaterat. Nu hade jag gärna tillåtit mig att glida över till
Firefly som kombinerar western med rymden på ett fantastiskt sätt, men eftersom Karin funderade på en duster så kom jag att tänka på
The Dark Tower och
Gunslinger Born av Stephen King.
Och när vi nu är inne på westerns så måste Karin varmt rekommendera
Territory av Emma Bull. Den utspelar sig i Tombstone, Arizona år 1881, och innehåller inte bara mäktig mörk magi utan även en huvudperson som är författare av westernhistorier! Wyatt Earp är en warlock och självklart är favoritantihjälten
Doc Holliday med.
När vi väl börjar associera har vi svårt att sluta, men får väl dra gränsen någonstans. Och ser fram mot nästa bokkedja!
/Karin Holliday och Nene Constantine
Nene: Sen, när det tillfälliga ifrågasättandet gått över, tänker man på alla de böcker man önskade att man hade och på boksamlingar man önskat att man haft tillgång till, kanske främst på biblioteket i Rosens namn av Umberto Eco. Innan jag ens läst boken första gången hade jag sett filmen och nästan börjat gråta när biblioteket går upp i rök.
Karin: Ah, bibliotek! My librarian senses are tingling! Vad ska man välja? Men det måste ju bli Jorge Luis Borges Biblioteket i Babel. "Universum (som andra kallar Biblioteket)" med sina ändlösa hexagonalgallerier sammanbundna med spiraltrappor, där alla tänkbara böcker finns...
Nene: Alla tänkbara böcker säger du? Som i Morpheus bibliotek i Sandman? Där alla böcker alla har drömt om att skriva finns. Så ofta som folk säger att de har en bok inom sig så lär det finnas mängder med böcker där. Ett drömbibliotek, ett bibliotek över drömmar, ett drömmarnas bibliotek. Ja, ni fattar...
Karin: Hmm, drömmar... Utöver allt Neil skrivit alltså... Jo: Charles de Lint! Drömmar är viktiga inslag i alla hans böcker, och vad sägs till exempel om titlar som The dreaming place, Memory & Dream, Dreams underfoot, Tapping the dream tree och The ivory and the horn (ni vet, portarna som sanna respektive osanna drömmar kommer genom).
Nene: Charles de Lint var författaren jag var tvungen att lägga ifrån mig i somras när jag kom till skildringarna av fåglar och hamnskiftare. Hans skildringar av skogen däremot får mig att tänka på Robert Holdstocks böcker om Mythago Wood där en forskare (och senare flera andra) går bort sig i en skog som är flera lager av tid ovanpå varandra, hela vägen ner till den tid där myterna började. Dessa myter driver omkring i skogen och återupplever de händelser som gjorde dem till myter. Det tilltalar arkeologen i mig att man kan ta sig till de tidigaste lagren av tid om man bara går vilse ordentligt.
Karin: Oh, skogar! Och engelska skogar dessutom, då finns det ju en hjälte som inte kan förbises (och om jag minns rätt är han t o m med i Mythago Wood): Robin Hood. Robin McKinley har skrivit en väldigt bra version av legenden i The Outlaws of Sherwood, och Stephen Lawhead har i Raven King-trilogin kopplat de muntra laglösa till myten om Korpkungen.
Nene: Det här med associationer är verkligen inte det lättaste. Korpkungen är ju Jonathan Strange & Mr Norrell, män i tights är The Princess Bride och fåglar och män tillsammans är Michelle Sagaras Cast in Shadow. Däri finns det män med vingar och jag har verkligen en fäbless för bevingade män.
Karin: Det var en bra tillbakakoppling, för vingar skulle ju vara väldigt praktiska att ha om man hade det där biblioteket i flera våningar som vi väl alla drömmer om...
