Nördarna rekommenderar: Anno Dracula av Kim Newman

Året är 1888. Van Helsing & co misslyckades med att besegra Dracula. Greven har fullföljt de storvulna planer som lockade honom till England: efter Lucy och Mina riktade han sin uppmärksamhet mot drottning Victoria. Som prinsgemål och Lord Protector styr nu Dracula med brutalt stöd av sitt odöda karpatiska garde.

Vampyrer innehar alla viktiga ämbeten, och i alla samhällsklasser har det blivit på modet att "omvändas". Att inte välja att bli odöd är närmast att jämföra med självmord - först socialt och karriärmässigt, och såsmåningom ju också rent tekniskt. Samhället har vänds upp och ner och det mesta viktiga pågår på nätterna, med säkert avstånd från solljus.

I detta redan mörka läge börjar en mördare härja i Whitechapel. Han mördar prostituerade och styckar dem omsorgsfullt och blodigt - och hans offer är alla vampyrer. Snart börjar pressen kalla honom Jack the Ripper.

Mördaren jagas inte bara av Scotland Yard och kommissarie Lestrade, utan även av våra två hjältar: Charles Beauregard, gentleman och spion, och Geneviève Dieudonné, vampyr som är tillochmed äldre än Dracula. Geneviève jobbar med mindre lyckligt lottade vampyrer i Whitechapel. Beauregard har fått sitt uppdrag av The Diogenes Club, en väldigt dold aktör inom statsmakten.

Anno Dracula av Kim Newman är en mörk historia på tätt dimmiga gator, i ett London som inte är en lycklig stad under vampyrernas hårda styre. Kort sagt är den som om Buffy-avsnittet "The Wish" drabbat Bram Stoker. Dessutom är den vimlande full av referenser till samtida händelser och personer - där fiktiva och historiska personer blandas med perfekt pokerfejs. Bram Stoker och Sherlock Holmes och andra subversiva är satta i koncentrationsläger. Mycroft Holmes är hjärnan i The Diogenes Club. Lord Ruthven är premiärminister och får sitt porträtt målat av Basil Hallward (och Oscar Wilde har valt att bli vampyr). Geneviève är ungefär samma Geneviève som Newman skrivit om under namnet Jack Yeovil.

Konnässörer av vampyrer och engelsk 1800-talslitteratur kommer att känna igen mycket, men det stoppar aldrig upp läsningen om man inte känner igen allusionerna. Tidskänslan, miljöerna, karaktärerna, intrigen, alltihop är väldigt genomtänkt och välskrivet, hela tiden spännande och ibland riktigt kusligt.

Anno Dracula kom först ut 1992 och har nu kommit i snyggt nytryck med en massa extramaterial, bl a fotnötter och essäer. Det finns fler böcker i Anno Dracula-serien som utspelar sig under andra tidsepoker; de är dock ur tryck för tillfället, men vi kan hoppas att även de får komma i nytryck!











/Kapten Karin of the Diogenes Club