För alla dem som läst och uppskattat Caitlin R. Kiernans böcker är det här en post värd att läsa.
Kiernan är en mycket duktig och finstämd författare, i skräck- och dark fantasy-genren, som utvecklats och imponerat med sina böcker (där Daughter of Hounds är en personlig favorit) och med sin månatliga Sirenia Digest där hon skriver noveller, novelletter och vignetter som är omistliga om man gillar genren.
Kiernan är också paleontolog och Lovecraft-kännare. Hennes bibliografi är mycket omfattande.
Nu är det så att Kiernan lider av en sjukdom som är stressrelaterad och ger henne krampanfall som i sin tur har skadat hennes tänder. För dem som är insatta i amerikansk sjukvård så kommer det inte som en överraskning att hon inte får någon hjälp där, för er andra- var glada att vi har fri sjukvård i Sverige!
Det här påverkar naturligtvis hennes skrivande menligt. Hon är frilansförfattare och har alltså ingen sjukvårdsförsäkring, hennes osäkra inkomst gör att hon har svårt att klara läkarräkningarna. Det är förstås en stressande situation som då förvärrar hennes sjukdom och ger henne mindre tid att skriva.
På sin livejournal skriver hon om sjukdomen och hur det påverkar hennes förmåga att arbeta, och får förslaget av en läsare att lägga till en donationsknapp. Nu har hon gjort det.
Det här är det mest direkta sättet att visa sitt stöd för hennes författarskap, att prenumerera på Sirenia Digest är ett annat och att visa att böckerna är eftertraktade är ett tredje. Vill man ha samlarföremål så håller hon auktioner på e-Bay med jämna mellanrum och dem brukar hon annonsera i sin livejournal.
/Nene, Kiernan-fangirl
fredag 8 februari 2008
En lysande författares hårda vardag
Etiketter:
böcker,
skräck,
urban fantasy
måndag 4 februari 2008
Bokfemman: serier
Vi älskar att göra listor och fortsätter leka med World of Malins bokfemma. Veckans tema är: vår topp 5 av serier. Först trodde vi att det var tecknade serier, men tanken var snarare långa serier av böcker. Tolkningen är ju fri, men eftersom vi inte vill gå händelserna i förväg (det kan ju rent av komma en bokfemma med tecknade serier senare) så håller vi oss till vad vi tror är grundtanken.
Nenes val:
A Song of Ice and Fire, George RR Martins mästerverk till fantasyserie är den bokserie som jag väntar mest andlöst på. Det är nedräkning som gäller inför varje släppdatum! I den här serien så utforskas människors alla moraliska gråtoner, hjältar blir skurkar och skurkar blir någon man förstår. Martin är inte heller rädd för att ta kål på sina karaktärer och det beundrar jag. Miljön, ett fantasifullt förändrat Storbritannien under Rosornas krig, är lätt att föreställa sig och en plats jag är ovillig att lämna.
The Malazan Book of the Fallen av Stephen Erikson är den mest originella fantasy-serien sedan Tolkien. Fullständigt unikt och fruktansvärt fängslande! Min favorit var del fem och jag måste spara på böckerna ett tag innan jag får läsa dem - eftersom det tar så lång tid att få nästa.
Southern Vampire-serien av Charlaine Harris. Chick-lit i sin finaste form med en hjältinna som har vett att vara vanlig och ovanlig på samma sätt med blygsamhet och värme. Det finns inget att vara missnöjd med i den här serien. Harris är otroligt kompetent som författare och prosan flyter lätt utan att vara klyshigt ytlig.
Karins val:
Thursday Next-böckerna av Jasper Fforde. Intelligent, vansinnig och mycket rolig serie om Thursday Next, litterär detektiv. Folk blir kidnappade ur och inspärrade i böcker, och fiktiva personer blandar sig i (den minst sagt annorlunda) verkligheten. En stor mängd figurer ur världslitteraturen gästspelar i denna serie som även befolkas av dronter, minotaurer, grammasiter, fellstavningsvyrus och cricketspelare.
The Dresden Files av Jim Butcher. Hårdkokt noir-pastisch om en magiker som är privatdeckare i Chicago. Riktigt skön och rolig berättarstil, samt ett fascinerande persongalleri som bara växer för varje bok. Och så naturligtvis en huvudperson som jag fullständigt älskar, och som faktiskt tillåts att förändras under seriens gång. Njutningsläsning, helt enkelt.
Nenes val:
A Song of Ice and Fire, George RR Martins mästerverk till fantasyserie är den bokserie som jag väntar mest andlöst på. Det är nedräkning som gäller inför varje släppdatum! I den här serien så utforskas människors alla moraliska gråtoner, hjältar blir skurkar och skurkar blir någon man förstår. Martin är inte heller rädd för att ta kål på sina karaktärer och det beundrar jag. Miljön, ett fantasifullt förändrat Storbritannien under Rosornas krig, är lätt att föreställa sig och en plats jag är ovillig att lämna.
The Malazan Book of the Fallen av Stephen Erikson är den mest originella fantasy-serien sedan Tolkien. Fullständigt unikt och fruktansvärt fängslande! Min favorit var del fem och jag måste spara på böckerna ett tag innan jag får läsa dem - eftersom det tar så lång tid att få nästa.
Southern Vampire-serien av Charlaine Harris. Chick-lit i sin finaste form med en hjältinna som har vett att vara vanlig och ovanlig på samma sätt med blygsamhet och värme. Det finns inget att vara missnöjd med i den här serien. Harris är otroligt kompetent som författare och prosan flyter lätt utan att vara klyshigt ytlig.
Karins val:
Thursday Next-böckerna av Jasper Fforde. Intelligent, vansinnig och mycket rolig serie om Thursday Next, litterär detektiv. Folk blir kidnappade ur och inspärrade i böcker, och fiktiva personer blandar sig i (den minst sagt annorlunda) verkligheten. En stor mängd figurer ur världslitteraturen gästspelar i denna serie som även befolkas av dronter, minotaurer, grammasiter, fellstavningsvyrus och cricketspelare.
The Dresden Files av Jim Butcher. Hårdkokt noir-pastisch om en magiker som är privatdeckare i Chicago. Riktigt skön och rolig berättarstil, samt ett fascinerande persongalleri som bara växer för varje bok. Och så naturligtvis en huvudperson som jag fullständigt älskar, och som faktiskt tillåts att förändras under seriens gång. Njutningsläsning, helt enkelt.
lördag 2 februari 2008
Heja Falken!
fredag 1 februari 2008
Tråkiga nyheter

För dem av er som väntat på Dark Heresy så har vi tyvärr tråkiga nyheter. Grundboken trycktes och såldes i mycket liten upplaga och de två exemplar som kom till butiken försvann samma dag. Black Industries verkar inte heller ha för avsikt att göra ett omtryck.
Vårt råd till er är alltså att köpa boken där ni finner den, den går inte att beställa på nätet längre!
The final frontier
Grottmännen vann vår första episka kamp!
Nu är det dags för nästa. Vi hade tänkt oss alver vs orcher, men sedan hände något som orsakade att den fajten blir uppskjuten. Detta är nämligen vårt blogginlägg nummer 42! Följaktligen sticker vi ut våra elektroniska tummar och liftar ut i galaxen: kampen står denna gång mellan rymdskepp!
Karin: Tja, Hjärtat av guld har ju den oändliga osannolikhetsdriften, men... jag får nog rösta på Han Solo iallafall. Eller Mal Reynolds. Eller Han. Eller Mal. Hmm... får Mal ta hela Reavers-flottan till hjälp igen? Inte det nej. Jaha... Då får jag väl vara pragmatisk (äsch) och rösta på Tusenårsfalken: den har nog litet bättre fire power trots allt. Och en wookie.
Nene: Ja, det är ett svårt val det här. Jag vill rösta på Serenity för att det är en förtjusande skrothög, men Andromeda har verkligen en högre utdelning när det kommer till vapen. Även om Dylan Hunt har universums fulaste frisyr.
Anji finslipar sina argument och återkommer.
Nu är det dags för nästa. Vi hade tänkt oss alver vs orcher, men sedan hände något som orsakade att den fajten blir uppskjuten. Detta är nämligen vårt blogginlägg nummer 42! Följaktligen sticker vi ut våra elektroniska tummar och liftar ut i galaxen: kampen står denna gång mellan rymdskepp!
Karin: Tja, Hjärtat av guld har ju den oändliga osannolikhetsdriften, men... jag får nog rösta på Han Solo iallafall. Eller Mal Reynolds. Eller Han. Eller Mal. Hmm... får Mal ta hela Reavers-flottan till hjälp igen? Inte det nej. Jaha... Då får jag väl vara pragmatisk (äsch) och rösta på Tusenårsfalken: den har nog litet bättre fire power trots allt. Och en wookie.
Nene: Ja, det är ett svårt val det här. Jag vill rösta på Serenity för att det är en förtjusande skrothög, men Andromeda har verkligen en högre utdelning när det kommer till vapen. Även om Dylan Hunt har universums fulaste frisyr.
Anji finslipar sina argument och återkommer.
onsdag 30 januari 2008
Bokfemman: filmer av böcker
Vi går med i World of Malins bokfemma! Veckans tema är: Nämn dina fem favoriter av filmatiseringar av böcker.
Karin lägger armarna i kors: Bara Princess bride är med så är jag nöjd!
Anji sneglar mot serie-hyllan och nickar övertygat: Spawn.
Nene, vår resident cultist, pekar med ett stadigt finger mot Call of Cthulhu-filmaffischen: Den! Blicken glider mot glasskåpet till vänster: Och Blade runner.
De andra nickar allvarligt.
Karin: Anji, bygger Ghost in the shell på mangan eller är det tvärtom?
Anji ler lyckligt: Den bygger på mangan...
Vi räknar efter på fingrarna. Jaha, det blev fem. Måste vi sluta nu? Fast vi kan ju göra fler listor senare förstås...




Karin lägger armarna i kors: Bara Princess bride är med så är jag nöjd!
Anji sneglar mot serie-hyllan och nickar övertygat: Spawn.
Nene, vår resident cultist, pekar med ett stadigt finger mot Call of Cthulhu-filmaffischen: Den! Blicken glider mot glasskåpet till vänster: Och Blade runner.
De andra nickar allvarligt.
Karin: Anji, bygger Ghost in the shell på mangan eller är det tvärtom?
Anji ler lyckligt: Den bygger på mangan...
Vi räknar efter på fingrarna. Jaha, det blev fem. Måste vi sluta nu? Fast vi kan ju göra fler listor senare förstås...




lördag 26 januari 2008
Har sett I am legend!

Igår var det premiär för I am legend och naturligtvis var vi där!
Inför besöket hade vi laddat med recensioner och tålamod. Det vi fått höra bådade inte gott. Den mest svidande av alla tyckte att filmen var jättefin tills manus började. I vanlig god ordning var vi uppspelta av att komma iväg på en filmatisering av en bok men det var med skräckblandad förtjusning som vi försökte njuta av den första öppningen av filmen.
Den är verkligen mycket tjusigt gjord! Robert Neville (Will Smith) är forskare och officer och har blivit ensam kvar på Manhattan efter en epidemi som slagit ut hela mänskligheten. Han har försökt ordna ett liv för sig själv och sin hund, helt i linje med en-man-och-hans-bästa-vän-ensamma-mot-världen-stil, men det är snyggt! New York är tomt, övervuxet och ödsligt. Hans dagliga rutin är rigorös och ändå full av händelser som skriker psykologiskt sammanbrott!
Så långt allt väl.
Sen kommer vi till antagonisterna i berättelsen. Dem har filmen ändrat avsevärt från boken och här går våra åsikter isär-
Nene: Det är så förbaskat länge sen jag läste boken att det inte störde mig det minsta att de ändrat på fiendens natur för att bättre passa den moderna virusfilmen. Jag hoppade i stolen flera gånger (även om det var av billiga effekter) och njöt av foto (dataanimeringarna alltså) och av komplikationerna med fiendens uppenbara tankeförmåga. För mig slutade filmen ett par minuter innan eftertexterna. Jag hade klarat mig utan de religiösa övertonerna på slutet samt den sista scenen. Annars var jag otroligt nöjd med filmbesöket. Den lämnade mig med en mängd smärtsamma bilder i huvudet. Ljuvligt!
Anji: Jag måste säga att jag fick mig en trevlig överraskning. Filmen var för mig en väldigt bra upplevelse raktigenom. Då jag väntade mig en väldigt seg och intetsägande filmatisering utav Richard Mathesons 'I am Legend' fann jag mig mot all förmodan helt indragen i filmen. Den var en utmärkt virusfilm, inget mer. Jag håller med Nene om att de religiösa övertonerna kunde uteblivit men i överlag var det väl värt att se filmen och jag står fast vid att Will Smith gjorde ett utmärkt jobb som ensam-vetenskapsman-på-gränsen-till-ett-sammanbrott-med-sin-
trogne-hund i ett ödelagt New York (så groteskt vackert).
Karin: Ja, okej, den var snygg. Och det är väldigt kusligt att gå på stadens gator efteråt. Men den korta versionen av mina åsikter är: de kunde väl ha kallat filmen något annat?! Den var ju inte precis baserad på boken... Särskilt inte slutet - som i boken är ett av sf-/skräck-genrens bästa slut någonsin! Jag tänker mig att filmskaparna läste på baksidan av boken, tyckte "Wow, vad coolt" och skrev manus. De passade också på att göra Neville i det närmaste lika stryktålig som vampyrerna, men det kanske var nån sorts metalitterär kommentar? ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



