2012 bjöd på både en hel del bra titlar, bland klassisk sf tyckte jag James S Coreys Leviathan Wakes var en frisk bris med dess trovärdiga teknologi och genomtänkta världsbild. Människan och hennes försök att dominera vårt solsystem fick ligga som grund till ett spännande rymdäventyr. Den humoristiska fullträffen Red Shirts av John Scalzi tog sig an den lilla människan i det stora sammanhanget, om sammanhanget råkar vara livet som kanonmat ombord ett rymdskepp som delar väldigt stora likheter med USS Enterprise. Lavie Tidhars drömlika Osama följer en privatdetektivs jakt på en författare i en värld lik vår, men ändå väldigt annorlunda. Osama är en bok som helt klart bör läsas mer än en gång och har av flera recensenter jämförts med Philip K Dicks verk. The Islanders av Christopher Priest är en reseguide till en samling öar som kallas drömskärgården. en plats som verkar ha svårt för att hålla sig till sanningen. Berättaren gör det inte lättare genom att själv verka ha en dold agenda.
Sarah Canary av Karen Joy Fowler utspelar sig på den amerikanska västkusten under 1870-talet. Den kinesiska järnvägsarbetaren Chin måste försöka få rätta på vem den underliga kvinnan är som vandrat in i hans läger en mörk natt. Berättelsen alternerar mellan Chins resa och beskrivningar av historiska händelser som hela tiden påverkar hans sökande. I den fantastiska genren acrtic horror hittade jag Michelle Pavers skräckis Dark Matter. Den medellösa ingenjören och radioopperatören Jack får chansen att följa med fyra överklassmän på en expedition till Svalbard. Han är inte bekväm i umgänget men bestämmer sig för att följa med. Expeditionen kantas av olyckor och varningar från öbor och sjömän, ändå är medlemmarna övertygade om att de ska tillbringa hela den långa vintern på en öde strand i det konstanta mörkret.
Under sommaren läste jag om några klassiker som jag inte läst på länge, Asimov, Dick och Lieber, de var fortfarande lika bra som jag minns dem och slutar inte imponera på mig, särskilt hur de har inspirerat så många nutida författare. 2012 var också året Ray Bradbury gick bort så Dandelion Wine, Somthing Wicked This Way Comes och Martian Chronicles blev åter lästa.
På fantasyfronten läste jag Joe Abercrombies Red Country, Daniel Abrahams Kings Blood och den ytterst trevliga Throne of the Crescent Moon av Saladin Ahmed. Den senare är en riktigt bra tusenochennattfantasy med en sympatisk och åldrande huvudperson.
2012 var DCs år när det kom till serier, Wonder Woman, Court of Owls, Animal Man, Swamp Thing, Batwoman och Pain and Prejudice var bara några av alla de bra titlar som de kunde stoltsera med, det är bara att gratulera dem till en väl genomförd omstart på sitt universum. På Marvels sida hurrar jag över att de startade upp Moon Knight igen, nu med pålitliga Bendis/Maleev som team, den är lysande. Bland de svenska serierna kom en stor samling med Klas Katt ut, denna föregångare till mycket av den moderna svenska seriescenen är något som alla borde kolla in.
Bland rollspelen är det Svavelvinter, Song of Ice and Fire RPG samt The One Ring som utan tvekan gjort de bästa produkterna.
Jonas hade med flera godingar på sin top-5-lista över årets spel, till den kan tilläggas Spartacus, Samurai Sword och King of Tokyo.
/Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar