Så igår var det premiär på Beowulf och vi var förstås där! Det var ett utmärkt äventyr med en härligt jordnära hjälte som skröt och skrävlade, förskönade sina hjältedåd och flexade sina muskler, förtjänade sina kamraters lojalitet och var allmänt hjältemodig. Tidens hjältar var inte blygsamma eller rentvättade och det var inte Beowulf heller. Ett klart plus.
Beowulfkvädet är fullt av detaljer som var med i filmen (och naturligtvis flera som inte kom med) som t. ex. att Grendels arm sattes upp på väggen i den stora hallen efter segern mot honom, som att Beowulf slogs naken och att inga vapen bet på Grendel. En rolig detalj är att i kvädet beskrivs Grendel och hans mor som ättlingar till den bibliske Kain, ett namn som återkommer i filmen hos en träl som får en avgörande biroll!
Att sen Beowulfs tre strider har blivit ihopskrivna till en pågående historia tycker jag var mycket lyckat. Beowulf slåss mot Grendel, mot Grendels mor och mot en drake både i kvädet och i filmen. Anledningarna till striderna och stridernas natur är snyggt förenade i filmen.
Egentligen fanns det bara en sak jag inte gillade med gårdagens filmvisning, och det var inte det grova språket, inte animeringen, inte friheterna som tagits med kvädet- det var de delar av publiken som pratade sig igenom filmen som om det var deras eget vardagsrum vi satt i! På en premiärvisning... jag fasar...
Manuset är skrivet av Robert Zemeckis och Neil Gaiman och skulle man gilla filmen så finns det en utmärkt roman skriven av Caitlin R. Kiernan efter filmmanuset!
/Nej till prat på bio-Nene
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar